E trött på att låtsas spela lycklig & glad, för ja känner ingen mening när ja ser på mitt liv idag.

Letar efter en utväg men sitter fast, sanningen e den att ja mår ofta riktigt kasst.

Stänger ögonen & blundar vill komma bort, men vaknar upp på samma plats & söker efter hopp.

Om att snart få känna glädje, lycka & kärlek, för e de något ja behöver så e de närhet.

Ber till Gud varje dag om en förbättring, men lever kvar i samma skit utan nån förändring.

Orkar inte mer, känns som ja dränks i min egen smärta, vill inte mer de gör för ont i mitt hjärta.

Har börjat tvivla på att de kommer bli bra igen, vill kunna skratta men ja gråter dagligen.

Behöver ett ljus som leder mej på rätta vägen, var finns den ängel som finns i alla lägen?

Vill inte leva kvar i en värld som e svart, e trött på att somna i tårar vaje natt.

Vill kunna skratta som ni, kunna leva som ni, någonting saknas, de som va mitt liv.

Smärtan växer för varje dag som går, lever kvar i skiten medans dagar blir till år.

Känner ständig oro söker efter svar, men när ja ser runtom mej finns de inget kvar.

E fast på en plats som ja har lärt mej att hata, vill bara komma långt bort där man slipper vakna.

Men ja intalar mej själv att de blir bra snart igen, även om ja redan vet att de e kört för länge sen.

Söker efter livsbalans men faller ner, vet du hur de känns när kroppen inte orkar mer?

Mitt liv börjar likna ett piskande regn, dede har hänt så många gånger & de händer igen.

Men ja lever kvar på hoppet, men för vad?

Alla kommer ändå säga hejdå någon dag, så va spelar de för roll?

Ge mej ett svar, för vem vet när de e min tur att ligga begravd...!!